Så här såg snögubben ut efter, när jag hade ställt in kameran rätt och skulle ta ett nytt, bättre foto. Precis när jag skulle fota den rasade den ihop framför näsan på mig. Så jag tänkte "jaha? Vad händer sen då". Kan man ha mer otur? Nu har jag bara den där fula bilden på snögubben.
Trots min hosta gick jag på friidrottsträningen. Det var inte så farligt. Innan träningen var jag seg och orkade inte göra någonting, men nu är jag jätteglad och pigg. Det var roligt men jobbigt på träningen. Jag svettades som en gris. Jag svettas alltid mycket. Men det är ju bara bra, jag jobbar hårt och så blir jag inte så varm som man blir om man inte svettas så lätt. Och jag känner att jag har gjort något, ansträngt mig. Det är bara att duscha sen!
Jag är trött. Det vore så skönt att gå och lägga sig nu, men nej, jag måste vara uppe i fem timmar till. Jag har nämligen sen basketträning och sen tar det tid att åka hem och sen att göra i ordning sig.
Tja bloggen! Jag sitter på tunnelbanan, eller "tuben" som jag har hört att man kan säga. Det är enklare att säga också.
