Kalle är så söt, och smart. Han får egentligen inte ligga på soffan, med undantag om han ligger på en filt så att han inte kan smutsa ner. Och så ligger han just på filten. Han är så smart.
Ibland när Kalle drömmer så skäller han. Han andas in och sen när han andas ut låter han "Wiff wiff wiff". Andas in. Andas ut "Wiff wiff wiff." Andas in. Andas ut, och då drämmer han i ordentligt så att man nästan blir rädd, "WOFF".
Och så sparkar han med benen. Ja, han är riktigt go' han.
Vi brukar kalla honom för Gosikalle, Gosigubben och Gosemosepojken.
Ibland kallar vi honom också för Kalle-balle men det är lite pinsamt att erkänna.
Engentligen ska man bara kalla sin hund för ett namn, för annars blir de förvirrade. Men man vill ju säga till dem att de är så gosiga, man måste få fram det.
Det beror nog på hur man ser det, om jag har ett liv folk vill ha eller inte. Du kanske inte har läst min blogg så länge så du kanske inte vet. Men jag förlorade min bästa vän i tsunamin 2004, året efter min morfar och i år dog min farbror... livet är inte alltid skoj även om mitt idrottande och skolan går väldigt bra. /Matilda
SvaraRaderanaawh, va söt han e (:
SvaraRaderaOj vad sööt hund du har!
SvaraRadera